I naturparken Las Lagunas de la Mata y Torrevieja ligger Torreviejas rosa saltsjö, som inte bara är en vacker syn utan också har stor betydelse för staden. I generationer har den rosa sjön präglat livet för Torreviejas invånare, naturen och vinet.
Redan från huvudvägen in mot Torrevieja kan jag se de gigantiska saltbergen som ligger sida vid sida längs stranden av den rosa saltsjön (Laguna Rosa) i naturparken Las Lagunas de la Mata y Torrevieja.
Jag har åkt till Spaniens östkust för att fördjupa mig i historien om de vita saltkornen, som utvinns ur den rosa sjön som sedan romartiden har haft stor betydelse för Torrevieja.
Jag blir dock väldigt besviken när jag ser sjön för första gången. Från vägen ser den nämligen inte alls rosa ut, utan blå. Det beror delvis på att jag ser den på avstånd, där jag kan se himlen spegla sig i sjön. Även regnväder kan förändra sjöns färg, som skiftar från svagt rosa till djupt rosa och brunlila beroende på ljuset.
Det rosa vattnet skvalpar, och det mycket salta vattnet bildar långa vita spår i vattnet. Jag är glad över att jag nu kan konstatera att sjön VERKLIGEN är rosa.
– Sjöns rosa färg beror på mikroorganismerna arkéer och mikroalgerna dunaliella, berättar Luis Diez, projektledare vid saltfabriken Salinas. Jag sitter tillsammans med Luis i en motorbåt. Han har bjudit in mig på en rundtur på den 1 400 hektar stora saltsjön för att ge mig en inblick i saltfabrikens verksamhet.
Ända sedan romartiden har de vita saltkornen från sjön haft stor betydelse för Torrevieja.
– Vi utvinner över 600 000 ton salt per år, vilket är den största produktionen i Europa. Cirka 50 % exporteras till Europa (främst Danmark och Norge) samt till USA. Den största delen av saltet används för vägsaltning (bland annat på flygplatser) och inom industrin, berättar Luis.
Höga saltberg tronar över Torrevieja
Utsikten över Torrevieja är fantastisk, och endast ljudet från motorbåten stör tystnaden här mitt på sjön. En gigantisk, GPS-styrd maskin som liknar en tank använder ett stort blad för att skilja saltet från leran på sjöbotten och samla upp saltet. Därefter lastas saltet på pråmar som av en bogserbåt seglas in i en stor hall, där saltet lastas av och renas.
Saltet centrifugeras innan det staplas i upp till 20 meter höga saltberg på land.
– Saltet staplas i pyramidformade högar, vilket skyddar mot väder och vind eftersom regnvattnet rinner av. Innan saltet packas sorteras det i vått och torrt salt samt efter storlek, eftersom de olika sorterna används för olika ändamål, säger Luis innan vi skiljs åt framför lagerhallarna, som ligger nära saltbergen.
Det är inte möjligt för turister att åka båt på Laguna Rosa, eftersom sjön är en arbetsplats, men du kan ta dig ut och se sjön och saltbergen med ett litet turisttåg som avgår från Paseo de la Libertad i Torrevieja flera gånger om dagen. Biljetter kan köpas ombord på tåget. Läs mer här.
Sjö med läkande egenskaper
Den rosa sjön sägs ha helande egenskaper, vilket lockar många turister och lokalbefolkning som inte kan motstå frestelsen att hoppa i sjön, trots att det är förbjudet att bada eftersom området är privat. Det finns dock en allmän ingång vid bostadsområdet Calle Sol, där jag tillsammans med några lokalbor kan promenera längs sjön och njuta av utsikten över saltbergen på andra sidan sjön.
Blå sjö med viktig funktion
I La Mata-området i naturparken finns också en blå sjö (Laguna Azul), nära den rosa sjön, men den är bara hälften så stor. Här träffar jag guiden Sakari Aukee, och vi hoppar upp på mountainbikes och cyklar längs den blå sjön, som också har stor betydelse för saltindustrin.
– Saltet leds från havet, via en kanal, in i den blå sjön och därefter vidare till den rosa sjön. Längs vägen avdunstar vattnet, så att salthalten stiger från 30 gram natriumklorid per liter när det leds ut från havet till 300 gram per liter i den rosa sjön. Du kan se att saltet ligger under skummet där vid sjökanten, säger Sakari när vi står vid en av de många utsiktsplatserna, där man har en fantastisk utsikt över sjön, staden och bergen i bakgrunden.
Under turen längs den blå saltsjön möter vi många andra cyklister och även flera ryttare. Området är fantastiskt för utflykter på två hjul eller fyra ben, eftersom man både kan få bra motion, njuta av utsikten och spana efter fåglar som flamingor, hägrar, dykänder, tärnor och andra vattenlevande flyttfåglar.
I naturparken, vid den blå sjön, finns ett litet informationscenter där du kan få en översikt över parken samt information om sjöarna, saltet, flora och fauna.
Boka en tur på elcykel runt den rosa och blå sjön här (reklamlänk)
Vinproduktionen i Torrevieja påverkas av saltet
Efter cykelturen träffar jag Hilarión Peyaudé, som är delägare i vingården Sopla Levante. Han har bjudit in mig till en vinprovning på gårdens över 100 år gamla vingårdar, som ligger längs den blå sjön. Jag märker genast att vinbladen är bruna och vissna i kanterna.
– Bladen ser brända ut eftersom vinden från sjön innehåller salt. Saltet tränger in i druvorna och ger vinerna sin karaktär, berättar Hilarión.
Sopla Levante är ett ungt projekt som producerar naturviner. Hilarión berättar att jäsningen av Sopla Levantes viner inleds på vingårdarna i lerkrukor enligt gammal tradition, varefter processen fortsätter på vingården.
Därefter bjuder han på provsmakning av två av vingårdens sex viner, Blanco och La Horca, där druvan merseguera spelar huvudrollen. Den första har en frisk och salt smak med syrlig citrus, kryddad med honung och vitpeppar. La Horca, som är blandad med moscatel, har en kraftigare salt- och citrussmak samt en djup, kryddig smak av örter.
– Mikroklimatet här är unikt eftersom det är det torraste området i Europa, och tillsammans med saltkomplexet gör det vinerna till något alldeles speciellt, hävdar Hilarión
Sopla Levante anordnar vinprovningar på sina vingårdar i naturparken för grupper om minst fyra personer. Läs mer och boka en vinprovning.
Fördjupa dig i saltarbetarnas historia
Det var först år 1803 som saltproduktionen industrialiserades i Torrevieja. Innan dess skedde hela saltproduktionen för hand, och det var ett fysiskt krävande, manuellt arbete att vara saltarbetare. Saltet samlades in, släpades till båtarna i stora säckar och lastades för hand.
På det lilla Museo del Mar y de la Sal (havs- och saltmuseet) i Torreviejas centrum visar gamla fotografier och föremål som redskap och en modell av ett saltlager hur det var innan maskinerna tog över arbetet. Vissa män stod i vattnet och samlade upp saltet, medan andra lastade det på vagnar som kördes till hamnen, där ytterligare andra lastade saltet på båtar.
I glasmontrar står ömtåliga modellfartyg, täckta av salt, som konstnärer skapade när de besökte staden.
Jag avslutar vid hamnen, där ett saltlager från 1717 fortfarande står intakt. Bredvid saltlagret finns en gammal träbro från 1898. Härifrån seglade sjömännen salt till bland annat Kuba. Från Kuba tog sjömännen med sig cigarrer och habanera-sånger hem. Idag är sångerna en symbol för Torrevieja, och varje år anordnas en sångfestival i saltlagret.
Bakom den kan jag skymta de stora moderna tankfartygen som idag transporterar saltet vidare ut i världen.
