En dagsutflykt med buss från Málaga till Nerja och Frigiliana är en resa genom vackra andalusiska landskap, med utsikter som sträcker sig ända till Afrika, ett besök i naturens katedral och promenader i branta, slingrande gator med vitkalkade hus.
– De andalusiska vita byarna är vitkalkade för att hålla ute värmen från den starka medelhavssolen, säger guiden, först på spanska, sedan på engelska och därefter på tyska.
Jag sitter, trött efter en lång natt, i en turistbuss på väg ut från Málaga. Tillsammans med tio andra passagerare har jag hoppat på en av de många turistbussarna som erbjuder en guidad dagsutflykt till Nerja och Frigiliana.
Det är första gången jag provar på en guidad dagsutflykt. Normalt reser jag helst på egen hand, men eftersom jag inte har bil bestämmer jag mig för att testa en guidad dagsutflykt till Nerja och Frigiliana (resebyrån kallar den en halvdagstur, men den varar i sex timmar). Då kan jag bara luta mig tillbaka och njuta, utan att behöva tänka på planering, kollektivtrafik och väntetider. Å andra sidan måste jag också utmana den sidan av mig själv som, milt sagt, inte tål att gå i flock.
Jag vaknar långsamt till liv under den vackra resan genom det andalusiska landskapet. Guiden, som varje gång han talar till oss måste översätta till både engelska och tyska, är relativt tyst under resan, och det är jag glad för. Vi får lite information om de andalusiska råvarorna när vi passerar oliv- och citronlundar, men annars låter han oss vakna i tystnad.
Nerjas balkong med utsikt mot Afrika
Vår första destination är Nerja, och vi börjar med en kort promenad från busshållplatsen, genom stadens smala gränder, som fortfarande är höljda i morgonstilla tystnad, och vidare till en bred strandpromenad med palmer och en bågformad passage. I änden ligger Nerjas absolut största turistattraktion, Balcón de Europa (Europas balkong), på en klippa.
– Balcón de Europa anlades 1885 i samband med återuppbyggnaden efter att en kraftig jordbävning hade drabbat och förstört stora delar av staden. I änden står en staty av kung Alfonso XII, och han var så betagen av utsikten, som sträcker sig ända till Afrika, att han sa: ”Detta är Europas balkong”, och sedan dess har balkongen och dess namn förknippats med honom, berättar guiden.
Som att sväva över havet
Vi har nu två timmar på egen hand i staden, och jag beger mig genast till utsiktsplatsen, där turister flitigt tar selfies på den plats där det under 800-talet stod ett vakttorn som ingick i en försvarsanläggning. Det känns nästan som att sväva över havet. Det är lätt att förstå varför turister i mer än 100 år har vallfärdat hit. Här skymtar Marockos berg vid horisonten. På vänster sida sträcker sig utsikten från Calahonda-stranden till staden Maro och Almijarra-bergskedjan i fjärran. Till höger har man utsikt över stränder med ett klippliknande berg.
Jag går nerför trapporna till Calahonda-stranden, där ett par fiskare arbetar vid sina färgglada fiskebåtar, medan en familjepappa tar ett förmiddagsbad med sin son och ett par pensionärer solar på solstolarna. Jag fortsätter runt balkongen för att se dess runda form från havssidan innan jag beger mig upp mot staden.
Gudstjänsttid, smala gator och massor av trafikstockningar
Längre tillbaka, i början av promenaden, ligger den lilla kyrkan El Salvador från 1600-talet (den ursprungliga kyrkan uppfördes här år 1505). Här finns några vackra fresker från 1700-talet, och kyrkan är oerhört populär bland både lokala och utländska brudpar, som gärna står på väntelista länge för att få gifta sig här.
I kyrkan finns bara ett par andra besökare, så jag njuter av tystnaden en stund innan jag beger mig ner i Nerjas smala gator.
– Ska du inte köpa en ny hatt?, frågar en kvinnlig expedit i dörröppningen till en liten butik, fylld med hattar och skor tillverkade av kork.
Jag märker snart att korkbutikerna tar stor plats bland de många souvenirbutikerna på huvudgatan. Om man vill ta med sig en lokal souvenir hem måste den vara gjord av kork. Jag hoppar dock över dem och hittar ett kafé där jag äter en sen frukost.
Medan jag äter min macka med tomat och dricker kaffe lägger jag märke till att många av de andra gästerna – både på kaféet och på gatan – talar med brittisk accent. Senare förklarar guiden att Nerja just är en stad dit väldigt många brittiska medborgare flyttar.
Jag har inte så mycket tid kvar innan jag ska träffa gruppen igen, så jag hinner bara med en snabb rundtur genom de smala, kullerstensbelagda gatorna med vitkalkade hus, där det finns en uppsjö av butiker, kaféer och restauranger. Längs min korta rutt är den övervägande delen av gatorna och affärslivet uppenbarligen utformade för att tillgodose behoven hos stadens många turister.
Drivs av GetYourGuide
Naturens katedral i Nerja
– Droppstensgrottorna här upptäcktes den 12 januari 1959 av fem pojkar som var ute och letade efter fladdermöss. Under utflykten upptäckte en av dem en av grottornas naturliga ingångar. Efter pojkarnas upptäckt började arkeologerna gräva, och de kom fram till att grottorna har varit bebodda från 25 000 f.Kr. fram till bronsåldern. Det vet man bland annat tack vare att man har hittat verktyg, krukor och skelett, berättar vår guide.
Gruppen är återigen samlad, och vi har kört åtta kilometer utanför Nerja, till staden Maro, där Nerjas droppstensgrottor(Cueva de Nerja) ligger. Här har vi gått ner i en fantastisk värld av långa, underjordiska grottor som har stor kulturell betydelse. Stalaktitgrottorna i Nerja har en total yta på 140 000 kvadratkilometer och är därför också en av landets mest besökta sevärdheter.
– Droppstensgrottor bildas där berggrunden består av kalksten och kalkinnehållet från vattendropparna fastnar på bergväggarna. Under årtusenden har dropparna bildat stalaktiter och stalagmiter (utskott som bildas från taket respektive golvet), berättar guiden vidare.
Det är imponerande att gå upp och ner för trapporna i de smala gångarna och beundra detta enorma naturfenomen, som är omöjligt att återge på fotografier. Vi får inte heller använda blixt i grottorna, eftersom faunan påverkas av de många besökarnas närvaro. För att begränsa skadorna släpps vi endast in i små grupper.
– Människornas närvaro är också anledningen till att det inte längre finns fladdermöss här, förklarar guiden när en vaken person i gruppen frågar om de flygande djuren.
När man ser sig omkring i hörnen och de undangömda vrårna verkar de mörka grottorna oändliga, och det är ju långt ifrån allt som har utforskats.
Höjdpunkten är den naturligt bildade pelaren i Sala del Cataclismo, som är 60 meter hög och har en diameter på 18 meter. Det är tack vare den som droppstensgrottorna även kallas ”Naturens katedral på Costa del Sol”.
– En av de stängda gallerierna rymmer en skatt bestående av 589 grottmålningar, som uppskattas vara 43 000 år gamla och skapade av neandertalare, berättar guiden, innan vi återigen går uppför de många trapporna och kliver ut från det svala mörkret ut i den stekande eftermiddagssolen.
Efter rundturen hinner vi äta lunch på restaurangen Cueva de Nerja, som också har ett café där jag köper en smörgås som jag njuter av med utsikt över havet.
Siesta i Frigiliana
Medan bussen kämpar sig uppför de slingrande bergsvägarna kan jag njuta av utsikten över de kluster av vita hus som utgör Frigiliana, med Sierra Almijara som bakgrund. Den berömda andalusiska byn, som ligger 10 minuters bilresa från Nerja, är vårt sista stopp på resan.
Frigiliana är mycket omtyckt av turister, och kaféerna och restaurangerna vid Plaza de las Tres Culturas, där turistbussarna stannar, är fullsatta när vi anländer. Det centrala torget skiljer den gamla stadsdelen från den nya, och eftersom vi bara har 1,5 timme på egen hand i staden börjar jag genast klättra uppför de smala, kullerstensbelagda gatorna i den gamla stadsdelen.
Frigiliana ligger 320 meter över havsytan, och gatorna med de vitkalkade husen är branta. Jag hinner inte gå långt innan jag blir överraskad av hur tyst det är här. Jag möter fler katter än människor som strövar omkring bland de många krukorna med frodiga växter och blommor som pryder gatorna. Ibland avslöjar röster bakom ett öppet fönster eller en dörr att det trots allt pågår ett liv inne i husen.
Jag har kommit mitt under siestan, så endast ett fåtal butiker är öppna. Det är inte heller öppet på stadens gallerier, som jag gärna hade velat besöka. Konstnären Arne Haugen Sørensen är en av flera danskar (och många andra utlänningar) som har förälskat sig i Frigiliana och slagit sig ner bland stadens 3 000 invånare. Här driver han Galería Krabbe, medan han själv bor utanför staden.
Även konstnären Leif Sylvester har ett hus i staden, och Lasse Thielfoldt, som bland annat är medförfattare till boken ”Den andalusiska drömmen”, driver ett bed & breakfast i Casa Doña Angela.
Eftersom butikerna och gallerierna är stängda har jag mer tid att njuta av arkitekturen i det mauriska kvarteret. Det känns som att strosa runt i en afrikansk medina, där de labyrintiska gatorna ofta mynnar ut i återvändsgränder. Jag förlorar mig i de färgglada dörrarna (av vilka de flesta är i blå och gröna nyanser) samt de många vackra dörrhandtagen och dörrknopparna i mässing.
Frigiliana stod under muslimskt herravälde i 800 år, och detta satte sin prägel på både stadens arkitektur och det omgivande landskapet. När jag tar mig högre upp i staden kan jag se åkrarna ovanför de platta taken – terrasser som murarna anlade för odling och som fortfarande används. Här odlas bland annat oliver, vin, mandlar och sockerrör.
Kaffepaus med utsikt
Uppe i Frigiliana känner jag att jag behöver vila lite, så jag slår mig ner på terrassen på restaurangen El Mirador, där jag dricker en kopp kaffe med fantastisk utsikt över staden och landskapet. På restaurangen blir jag återigen en del av turistströmmen, för jag är inte den enda som lockas av utsikten från första parkett.
Här kunde jag ha suttit i timmar, men jag måste gå tillbaka till bussen. På vägen ner märker jag att butikerna har börjat öppna igen. Jag skulle gärna ha tittat in i några keramikbutiker och en vinbutik för att köpa några lokala souvenirer och smaka på stadens söta moscatelvin, men det hinner jag inte.
Jag förstår mycket väl att många betraktar Frigiliana som Andalusiens vackraste stad, men å andra sidan är den (åtminstone i den gamla stadsdelen) också mycket välskött. Man skulle nästan kunna tro att katterna, de målade fönstren, de vackert arrangerade krukväxterna och de välplacerade restaurangerna har anordnats speciellt för turisternas skull.
Resan går tillbaka längs kusten mot Málaga. Jag är väldigt nöjd med dagen. Jag hann se allt jag ville, men jag kunde gärna ha tillbringat ytterligare en eller två timmar i Frigiliana. Det passade mitt temperament utmärkt att vi hade så mycket tid på egen hand. Om man vill se hela Nerja och Frigiliana och ha gott om tid att äta och shoppa, bör man välja att besöka städerna på egen hand.
Du kan boka en halvdagstur med buss från Málaga till Nerja och Frigiliana.
Drivs av GetYourGuide
